Foto. Glenn Möllergren

Lyssna: Bennie Åkerfeldts och Pelle Jagebys föreställning på Valhall i Hultsfred

Jag har under en tid jobbat med att skicka ut följande information till skolchefer. Hittills har informationen nått Kalmar län och Västra Götalands län.

”Årets Folkbildare 2010”

av Västra Götalands Bildningsförbund

Igår, mitt i novembergrådasket, bröt vårsolen igenom.

Fick ett brev från Sveriges Författarförbund som meddelade att jag fått ett stipendium. Två veckor i Aten i Ariane Wahlgrens författarhus och en liten resakassa. Vistelsen gäller de två första veckorna i maj 2012. Så det blir ett nytt äventyr för mig som ”upptäcktsresande” i Europa.

Vi repar inför premiären på SKENE FOLKETS HUS den 12 november klockan 16,00.

TRE RÄDSLOR – OCH VÄGEN TILL MODET

Manus: Bennie Åkerfeldt

Medverkande: Lasse Sörbom, Pelle Jageby, Sabina Henriksson och Bennie Åkerfeldt

Vi lämnade hembygden redan på söndagmiddag, den 23 för att ge föreställningen RESANDEBLOD på Vänersborgs museum. Det kom mycket folk och den trevlige intendenten berättade efteråt att det var 90 år sedan det sist hördes resandegijepa på Vänersborgs museum. På den tiden var det en polis som bodde i den lilla vaktmästarlägenheten som är inrymd i den gamla museiebyggnaden. Han hade varit god vän med en resandefamilj som han ofta lät gästa hans bostad och de spelade då i gengäld i museet. Allt detta till allmänhetens bestörtning. Men de kunde ju inte anmäla en polis, så det fick passera.

Vänerborgs museum en halvtimma innan föreställningen

Efter föreställningen åkte Pelle och jag vidare mot Säffle där vi övernattade på ett jättertrevligt ålderdomshem. Ja det hade varit ålderdomshem en gång i tiden men var nu ett fräscht B&B där Maureen tog emot mycket vänligt och pedagogiskt. Ett ställe att rekomendera. På morgonkvisten skrapade vi frosten från bilrutorna och for mot norr. Vi skulle till Malungs FHSK för att spela två föreställningar för elever och allmänhet. Det blev mycket folk från alla möjliga delar av jorden och därtill flera resande. Två härliga föreställningar med mycket efterföljande samtal med unga och äldre som fattat poängen med att vi måste göra något åt främlingsrädslans härjningar. Vi fick också veta att Ralf Novak Rosengren skulle ta upp tråden på torsdagen då han också skulle komma till skolan. Mycket ljus på resandefolket. Roligt! Vi fick sova över i var sitt trevligt rum på skolan och käka gott med alla eleverna. Det var så häftigt vid frukosten dagen efter då flera av ungdomarna kom fram och tog ihand och tackade för föreställningen. Dom är fina.

Resandeblod på Malungs FHSK

På tisdag morgon var det att starta upp med minusgrader och frostrosor mot Vänersborg igen. Vi skulle ge Resandeblod på IOGT/NTO som har en gammal biograflokal i stan. Häftig miljö. Stickan var en av de naturligt glada som tog emot och såg till att vi trivdes. Han var iförd cowboyhatt och en bred slips med Marilyn Monroe på och var helt enkelt en riktigt härlig prisse som jag kommer att minnas länge. Sen att vi fick kaffe med hembakt gjorde ju inte saken sämre.

Stickan bjuder på kaffe

IOGT/NTO i Vänersborg

På onsdag morgon spelade vi ”Dom som inte finns…” för PROs styrelser på Folkets Hus i Borås. Varefter vi drog till Uddevalla på kvällen där vi fick spela samma föreställning för en grupp politiker. Efter föreställningen for vi till Mariestad där vi övernattade. Ja övernattade och övernattade, vi föll i säng strax efter elva och sen slamrade väckningen igång klockan fyra. Vi måste upp och iväg för att hinna upp till Stockholm Farsta och Ågesta FHSK där vi skulle ge Resandeblod redan klockan nio på morgonen. Allt fixade sig även om morgonköerna in i Stockholm var långa och tröga. På Ågesta är en en sån fantastisk stämning. Alla tar hand om varandra och är omtänksamma och spontana trots att många har funtionsnedsättningar och svåra handikapp. Både Pelle och jag tycker nog att just Ågesta är en favoritskola. Vi gav ytterligare en föreställning efter lunch och vi fick så fin kontakt och förståelse att man blev alldeles rörd. Sen fick vi dessutom sova över där och käka frukost med dem på fredag morgon. Kändes lite vemodigt att åka hem faktiskt. Önskar alla lärare och elever på Ågesta allt gott! Hoppas vi ses igen.

Publik från första föreställningen på Ågesta FHSK

Vi lämnade Verkalängan i Brösarp på lördagsförmiddagen och tog oss till Kristianstad där vi checkade in på Hotell Anno 1937. Ett mysigt litet K-märkt hotell som låg bara ett stenkast från Regionmuseet där vi skulle spela på söndagen. Lördagskvällen tillbringade vi på en restaurang där vi åt riktigt gott. Somnade sedan mätt och belåten och vaknade inte förrän Pelle knackade på min dörr och då var klockan nästan halv nio. En lång fukost och sedan några timmars läsning innan vi packade ihop och tog oss några hundra meter till Museet. Vi blev väl mottagna och fick spela mitt i den spännande utställningen Roma Journeys en utställning med bilder av fotografen Joakim Eskildsen som omfattade hela tredje våningen. Det var bilder på romer i olika delar av världen och från deras vardag. Det var fantastiskt starkt. En kvinna sas: ”Det är märkligt, man uppfattar alla bilderna som svart-vita, trots atta det är färgbilder.” Det tyckte jag var fint sammanfattat. Eskildsen hade fångat romernas själ och det blev så tydligt att det var som om allt var svart-vitt och avskalat.

Lite skeptiska var vi, Pelle och jag, om vi skulle dra något folk, mitt på en solig söndag. MEN det droppade in fler och fler och tillslut var lokalen full med en blandad publik i alla åldrar. Det blev mycket lyckat och vi märkte att vi nådde någon slags samförstånd om vad historien kan lära oss och vad vi inte vill upprepa. Kändes bra. Efteråt många samtal med människor i alla åldrar. Gott!

Region museet i Kristianstad

Idag är vi spellediga och jag kan släppa loss min förkylning utan några som helst förbehåll. *aaaatschoooo*

Men vi fick ändå till en liten rep av den nya föreställningen Tre Rädslor.

I reparetagen i Verkalängans kalla storstuga.

 Efter en liten fika med wienerbröd som Pelle varit och köpt, så satte vi oss i bilen för att se oss omkring lite. Det var inte riktigt lika glimrande klar himmel som i går men ändå vad man måste kalla vackert väder. Vi for mot Ystad och sedan vek vi av norrut mot Kåseberga. Min skepsis angående möjligheten att finna något som var öppet besannades på intet sätt eftersom en liten krog nere vid hamnen verkligen hade öppet och där inmundigades sillamacka med potatissallad, kapris och lingon på rågbröd. Mums!

Utanför i slänten upp mot Ale stenar, betade fåren och vinden hade gått och lagt sig.

Får ofångade i ålahomman

 Sedan for vi vidare mot Dag Hammarskjölds Backåkra. Utsikten var bedövande och de som var där, vi mötte några stycken, kände sig alla så uppfyllda av omgivningens frid och en vördnad inför den enkla skönheten i det betade landskapet, att de oprovocerat  pratade med oss och hälsade med öppen blick. Märkligt.

Sandhammaren var nästa stopp. Havet var så vackert även om det fanns ett kryss på himlen som såg en smula hotfullt ut. Jag var orolig att någon skulle klicka på det så att allt det vackra försvann.

Himlen vid Sandhammaren i oktober 2011

Vid parkeringen såg vi att sommaren gått förbi….

Någon liten människa lämnade ett minne..

Kvällsmacka på Verkalängan

På måndagen den 10 oktober drog vi söderut med bilen fullastad för att möta publiken i Skåneland med ”En ruskig historia om vänskap” i Landskrona och sedan vidare under veckan med Resandeblod till Åstorp, Vollsjö, Bromölla och Kristianstad.

Vi bor på Verkalängan, precis som i våras och här är det gudagott att vara.

Väderleksrapporten lovade lite mulet på måndagen men sedan soligt och kallt resten av veckan. Det känns alltid märkligt att resa i Skåne på vår och höst då landskapet är turistbefriat och visar ett mer avspänt och naturligt ansikte. Där finns en rofylld ödslighet samtidigt som gårdar och byar ligger tätt utan att vara förväxta. Vägarna är smala och söker sig slingrande mjukt som en kärleksfull kram över de runda kullarna och de öppna slätterna. En och annan traktor som transporterar hackad majs, ja stjälkarna alltså. Skördandet är över och tiden för njutning och planering för en ny säsong är här.

På måndagskvällen mötte vi en liten men angelägen publik i Landskrona där vi spelade ”En ruskig historia om vänskap”. 

Landskrona Folkets Hus

På tisdagen gästade vi Åstorps Kulturhus Björnen med Resandeblod. Här kom det övervägande resande, vilket gjorde mig och Pelle extra glada, det kändes som att spela för familjen.

Kulturhuset Björnen

Romano mala ta narta

Efter föreställningen blev vi hembjudna till en av damerna i publiken, eller snarare till hennes systers familj som bodde nära Kulturhuset. Damen hade varit dagen innan och sett oss i Landskrona tillsammans med sin man och nu hade hon tillsammans med systern sett även Resandeblod. De båda systrarna hade sina rötter i Rumänien så vi kom att prata mycket om vår resa där i våras. Vi blev trakterade med kaffe och nybakta bullar och den gästfrihet som är så typisk för rumäner. På vägen hem genom natten stötte vi på ett vildsvin, eller snarare vi undvek själva påstötandet. Det var en gylta av den grövre kalibern och den första vi sett i vilt tillstånd utan att vara omgiven av sås. 

På onsdagen åkte vi till Hallamölla gamla kvarn där vi kunde beskåda Skånes högsta vattenfall. Ja så högt var det väl inte, 23 meter, det föll dessutom lite försiktigt i trappsteg. Som alla Skånska åar så är Verkeån liten och klen men fallhöjden gav ändå utrymme för nog med kraft att dra kvarnsetnarna runt, när det begav sig. Här odlades också tobak och blandades snus en gång i tiden. Nu när turisterna inte fanns på plats, ja förutom Pelle och jag, så kunde man i andanom se de gamla fororna lastade med sädessäckar komma körandes fram mot lastbryggan och höra karlaranas skrovliga röster när de blandade nyheter och nattagammelt medan snusdosarna gick laget runt. Hem drog man mycket senare med mälden för att föra nyheterna vidare och för att mor skulle kunna baka bröd.

Hallamöllan

Pelle är full - av beundran

Höst

Fakta om möllan

Allt är kanske inte en idyll?

På kvällen spelade vi Resandeblod i Vollsjö på Biblioteket.

Vollsjö Bibliotek

På torsdagsmogonen satt jag eldvakt i Verkalängans kammare. Kaminen var svårtänd men tillslut så sprakade det som det skulle. Solen sken in genom de spröjsade fönstren och smälte bort morgonfrosten i gräset därutanför. Efter frukosten bestämde Pelle och jag att vi skulle åka till Ystad för att käka lunch och strosa runt lite i solen. Vi tog även en tur till Abbekås där vi åt skånsk ärtsoppa och pannkakor med grädde och sylt. När vi skulle lämna krogen såg vi, en för mig i vart fall, ny varningsskylt.

Behöver vi varna för gamla fina par?

På kvällen spelade vi Resandeblod för en stor och entusiastisk publik i Bromölla.

Bromölla utställningshall

Fredag och lördag är spellediga så nu skall vi bara lata oss, läsa, repa och se oss omkring lite….

http://sverigesradio.se/sida/play.aspx?ljud=3475332